Introduktion
Dolda liv under ytan
Den största delen av en mykorrhizasvamp är dess mycel som finns dolt i marken. Det är osynligt för oss ovan mark men växer och är aktivt större delen av året. Mycel kan leva i flera decennier eller längre. Svampens fruktkroppar – det vi ser ovan jord – är en liten, tillfällig del som bara delvis speglar sammansättningen av svampar i marken. Hur riklig en svampsäsong blir är starkt beroende av väder och varierar mycket mellan år. Många svampar bildar dessutom aldrig synliga fruktkroppar.
Med DNA-analyser kan svampmycel i marken identifieras oavsett om fruktkroppar finns eller inte, och oberoende av årstid. Dessa studier ger en god bild av de vanligaste arterna. Däremot missas mer sällsynta svampar ofta, eftersom DNA-prover baseras på små mängder material från relativt få provytor. De flesta marksvampar är dessutom lokalt begränsade till få ställen, ibland finns de bara på någon kvadratmeter i en skog. Det enda praktiska sättet att undersöka dessa arters förekomst och ekologi är genom deras fruktkroppar. På så sätt kan potentiellt alla svamparter som bildar fruktkroppar undersökas över stora områden, förutsatt att de bildar fruktkroppar.
I Svampskog redovisas därför både resultat från DNA-undersökningar i mark och uppgifter om förekomst och ekologi för mat-och giftsvampar samt naturvårdsarter (rödlistade svampar och signalarter) som huvudsakligen baserats på uppgifter om fruktkroppar.
DNA-analys av jordprover
Sedan 2015 samlar Markinventeringen tillsammans med Riksskogstaxeringens miljöövervakning av skog, årligen in humusprover från ca 350 provytor/skogar som DNA-analyseras på svampinnehåll. Undersökningen sker av den översta delen av marken, humuslagret, som har den största mängden och aktiviteten av marksvampar. Metodik och preliminära resultat redovisa på Svampar i Sverige.
Denna undersökning ger en bra bild av vilka svamparter som är frekventa och dominerar i olika typer av skog för Sverige. Den visar vilka svampar som är vanliga och betydelsefulla mykorrhiza- och nedbrytarsvampar.
Resultaten som Svampskog presenterar bygger på prover från 2500 skogar som samlats in och undersökts mellan 2015 - 2021. I dessa prover har ca 15 000 olika ”svamparter” identifierats. Vissa har kunnat identifieras till art, andra till släkte eller högre taxonomisk rang. Av dessa är 800 olika arter mykorrhizasvampar. I Sverige är cirka 1700 olika arter mykorrhizasvampar hittills kända enligt SLU Artdatabanken. Arternas vanlighet redovisas som antal skogar den har detekterats i.
Samlad kunskap från fruktkroppar
I Svampskog redovisas var i Sverige och i vilka skogsmiljöer alla mykorrhizasvampar som är matsvampar (70 arter), giftsvampar (39 arter) eller naturvårdsarter (389 varav 335 rödlistade arter och 54 signalarter) förekommer. Urvalet av arter baseras på uppgifter från följande källor:
- Rödlistade arter i Sverige 2020 (2020 SLU Artdatabanken, se Artfakta.se)
- Signalarter en komplett förteckning 2023, Skogsstyrelsen
- Nya svampboken (2022, Holmberg & Marklund).
- Giftsvampar och svampgifter (2023, Folke, Hirell, Hultén och Myrnäs)
Arternas förekomster och ekologi i Sverige har främst sammanställts med hjälp av uppgifter från Artportalen.se, Fynddata.se, Svampguiden.com och Skyddsvärd skog (2020, Nitare & Skogsstyrelsen).
Ordningen på arterna som visas är sorterade efter vanlighet baserat på antal rapporterade observationer i Artportalen.